Tre år. Tre år har gått idag. Hela tre år sedan jag tog min vanliga väg hem, vanliga stigen, och vart kidnappad.
Och idag fyllde jag sjutton. Han visste förmodligen inte om det, varför skulle han göra det? Han har inte sagt något dom andra två födelsedagarna jag inte fått spendera med min familj. Han har inte ens frågat när jag fyller år.
Jag reste mig upp ifrån sängen - som jag var chockad att jag fick plats i - och bytte fort om innan han skulle komma in med frukost. En speciell tid varje dag.
Klockan hann precis slå om till 8 när det knackades på dörren och den sakta låstes upp.
"Jag har nyheter till dig." Han hade ingen bricka med sig, ingen frukost. Jag hade varit stygg igår, så jag hade inte ätit på ett helt dygn, jag var utsvulten.
"Vart är min frukost?" Han kollade argsint på mig.
"Lyssna på vad jag har att säga!" Han röt och höjde sin högra hand emot mig. Jag kröp som vanligt ihop i hörnet. Som alltid förut.
"Du ska bli förflyttad. Jag kan inte ha dig kvar här.." Vad trodde han att jag var? En prosituerad som man kunde sexuellt utnyttja sedan ge vidare?
"Dom kommer och hämtar dig inom en timme. Ta en dusch, du ser ut som ett rent helvete." Jag svalde hårt medans jag gick in i det lilla badrummet ihopsatt med "mitt" rum.
Jag duschade snabbt, satt han inte skulle hinna komma hit. Hinna säga farväl.
På sängen låg ett par nya kläder, ett par byxor, ett linne och ett par skor. Vill han ha mig fin?
Jag drog fort på mig kläderna och knackade på dörren som en signal om att jag var klar.
"Kom ut hit. Dom är redan här."
Jag steg sakta ut ur rummet. Runt det lilla bordet satt två män. Om män ens var rätt ord.
Dom såg för unga ut. Dom kunde inte vara äldre än 20.
Den ena hade keps, även solglasögon. Men dom perfekt formade käkbenen avslöjade det faktum att han inte var gammal, alls.
"Det här är Joe och Just.." En av killarna harklade sig.
"Drew. Mitt namn är Drew." Christian - som äcklet till min kidnappare hette - log dolt mot golvet.
"Är du klar?" Jag nickade blygt för att undvika att Christian skulle bli arg. Det här var trotsallt sista gången jag förhoppnignsvis skulle se honom.
Joe och Drew höll fast mina armar i vägen till bilen. Vägen från huset till bilen gick fort. Dom undvek förmodligen faktumet att jag kunde skrika.
Jag satte mig i baksätet vars dörrar var låsta, och åkte sedan iväg. Bort ifrån Christian, ifrån ett helvete till ett annat.
Bilresan var inte lång, men kändes som timmar. Dom låste upp dörrarna för mig och jag steg ur bilen.
Huset vi var framme vid var likt Christians, ödelägset och tyst.
Jag var fort innanför dörrarna, förmodligen för att ingen skulle kunna se mig.
"Ditt rum är upp för trapporna, du kan gå dit så kommer jag med mat." Joe log emot mig. Konstigt nog.
Men jag gjorde som han sa och gick upp för trapporna och in på rummet. Det var inte svårt att hitta, då det ena sovrummet var stökigt och fullt med killkläder.
Rummet jag fått var väldigt likt det gammla, det fanns en säng. Ett skrivbord och en garderob. Inget mer.
Det tog inte långt tid innan jag fick nåt att äta. Musli, fil och ett glas juice. Jag var nöjd.
Maten slank fort ner. Jag packade upp det lilla jag fått under tiden hos Christian.
Första dagen hade gått fort och jag låg i sängen. Jag kände hur hemskt det här skulle bli också.
Dörren knarrade innan den öppnades, i andra änden stod Drew.
Vad han sa chockade mig.
"Jag ska få ut dig härifrån, jag tänker göra allt som krävs." Han stängde dören och lät mig somna in.
Hur skulle jag kunna sova efter det där?